Diskuterade en grej idag med en kille som är en fotograf som en av de andra fotograferna som jobbar och står i och som förhoppningsvis kommer fortsätta med just det under lång tid framöver.

Alla hypar ju Sydsvenskan. Hur många har läst den? Jag menar, hållt i den, bläddrat och kollat och funderat och tänkt? Är den så bra som alla säger? Eller är det rent av en hype? Är det Dareberg som lyckats lura i folk att just de “jobbar lite så” och därför är så bra? Är den bra för att de äter korv på fredagar och har en bildchef som är besatt av sitt jobb?

Såhär i vetenskapsfilosofiska tider så blir det lätt så att man börjar tänka på om det man tänker är en befogad tanke eller en sanning man rör sig med för att det är bekvämt och “som vanligt”. Är Sydsvenskan så bra? Lika bra “som vanligt” (så säger jag trots att jag själv hållt i tidningen högst ett par gånger under mitt korta liv)? Eller är den bara mallad för stora bilder, utan tanke på hur platsen fylls ut? Är den inte, i själva verket, bara en pimpad lokaltidning? Har jag fel?

Om jag har fel, vad är det som gör den så bra? Varför är Dareberg någon sorts husgud överallt?

För att illustrera det här inlägget så tänker jag bifoga ett utdrag från Svenska Dagbladet i februari. Den som gissar varför vinner en ponny.