I väntan på att lämna blod, alla bilderna från i torsdags.

St. Petersburg Times utkommer tisdag och fredag. “Krisen” har slagit även här – utgivningsfrekvensen har minskat, personalen likaså. Antalet sidor är färre och annonserna fler. Men de som är kvar jobbar på. Hemsidan är mindre bra, men där är det förändring på väg. Förhoppningsvis inser de att enorma textstycken inte gör sig bra på skärmen. Mer bild, rörlig bild, interaktivitet och ljud. Systertidningen Moscow Times är större. De kommer ut varje dag och har ett helt annat flyt i rapporteringen.

Sasha, fotografen, är grym och har gjort mycket bra i sina dagar. Onödigt att en så bra fotograf inte utnyttjas fullt ut. Texten dominerar starkt, och till de allra flesta artiklar är det en bild, sällan fler. En gång i veckan kör de en “photo page” med ett litet bildrep, that’s it. Annars så har de ofta någon så kallad “stand alone” – bild med bildtext. Där kan det kastas in lite vad som helst, beroende på. Har jag till exempel tagit en bra gatubild så åker den in. Avsaknaden av sidor, plats och utgivningstakt hade kunnat innebära katastrof för min praktik. Men faktum är att det passar alldeles perfekt. Jag gör de jobb jag vill, när jag vill. Har jag egna idéer så kör jag på dem. Sasha hjälper till att fixa kontakter. Bilderna publiceras inte så ofta – men det är inte det som är huvudsaken.

Huvudsaken är att jag tar mig ut. Ut på jobb. Träffar folk. Utforskar omgivningen, lär mig något nytt varje dag. Sasha är ovärderlig, som jag sagt ett tiotal gånger redan. En intensivkurs i Ryssland kan man kanske kalla det, precis vad jag behöver. Fotografera kan jag redan hjälpligt, det jag behöver är idéer, kontakter och tid. De två första får jag genom mitt arbete på tidningen. Den tredje har jag på köpet.

Trots tvådagarsutgivning så pågår arbetet i stort sett varje dag, men friheten är stor. Måndagar och torsdagar viks till en lång heldag/kväll på redaktionen. Oftast dyker det upp sista minuten-grejer. 17.55 i torsdags tänkte jag röra mig hemåt efter en lång dags väntan, hunger, plåtande och transporterande hit och dit. Då kommer en tjej från annonsavdelningen på tidningen Vedemosti, som ligger i samma kåk och har samma ägare. De behöver en bild till en annons. Och deadline var, typ, igår. Kunde ju ha sagt nej, gått hem och varit en impopulär praktikant. Men det är ju bara att bjuda till. Tar Sasha som assistent, han håller blixt och reflexskärm, och bilden är klar på fem minuter, null stress.

Blodgivningen börjar ta fart i Ryssland, tack vare stora kampanjer av bland annat Röda Korset.

En halvliter blod fattigare.

Häromdagen gick en liten kille förbi mig i tunnelbanetåget. Han läste seriealbum samtidigt som han gick. Ryssen läser. Alltid.