OK, här kommer en lång, osammanhängande harang om fotografi och hur man kan angripa ämnet. Lite tankar och åsikter, från mig till… dig. Med en bild från i lördags. För en bild, ja det måste man ju ha!

Efter att ha jobbat på tidningen i snart en månad så har jag… Funderat mycket. Nu säger ni: “jaha, han tänker också”. Hursom. Något jag ofta tänker på vad det gäller nyhetsfotografi/tidningsfoto i allmänhet är vilket sätt man ska angripa det på. Finns egentligen två alternativ/filosofier när det kommer till det här. Säkert fler, men det här tänker jag på:

1. Bilden/bilderna ska säga allt. De ska säga det som står i texten, alltså illustrera artikeln eller rubriken på ett (över)tydligt sätt.

2. Bilden är ett komplement till rubrik/text. Den kan vara “svår”, och kanske otydlig. Den kan vara snygg, eller finurlig. Men självklart inte helt åt helvete otydlig för det. Ni fattar vad jag menar.

Rent generellt så tror jag att nummer ett härskar i följande läger.

-På konservativa/omoderna tidningar.

-Hos konservativa/gamla fotografer.

-I länder där bildjournalistiken kanske inte har så stark ställning, eller där man inte funderat så mycket över det.

Jag får ganska ofta höra att “ja, grym bild, men den funkar inte riktigt till artikeln.” Här inser jag ju att, ja, jag brister i tänket. Ibland tar jag dåliga bilder, som inte är nog förklarande. Men jag kan inte låta bli att tänka, kanske bilden VISST funkar. Om man läser rubriken/texten så vet man ju ändå vad det handlar om. Måste man visa det, igen, i bilden?
Det här blir ju ett sorts försvarstal för de bilder jag själv tar. Förstår att det låter lite självgott och, kanske, förnekande. Men alltså.

Ska inte bilden vara ett KOMPLEMENT till texten? Något som ger lite mer? Kanske en annan infallsvinkel till händelsen, problemet, nyheten?

Samtidigt som jag tänker det här, så är jag enormt fascinerad av, och ser upp till, fotografer som verkligen lyckas kombinera de två. Kanske är det DET man måste göra. Till exempel Sasha, fotografen på St. Petersburg Times. I majoriteten av hans jobb så är det EN bild som gäller. Hans tänk är utpräglat “berätta allt, visa så mycket som möjligt i en bild”. Och han har finslipat det under trettio år. Han tänker på allt. Varje bild ska svara på frågorna: “vem, vad, var, när, hur, varför”, och ofta lyckas han.

Det här påminner mig om när Engman berättade om bildchefen på ST som sågade en fotbollsbild (har jag för mig) med för mycket tom yta runt en fotbollsspelare. Han sa ungefär “Beskär. Det här är bara slöseri på trycksvärta.” Jag vet inte. Är inte det bara jävligt tråkigt? Om man hårddrar det, ska en tidning då vara full av passbilder på folk?

Ja… Ehh… Ta det för vad det är. Och tycker du det är helt åt helvete, klicka på nollan bredvid rubriken och skriv något.