Livet på NSD går vidare. Mycket sommartorka… Några rep, utryckning på bilolycka (plåtskador) många enkäter. Rätt gött hursom. Bjussar på några bilder jag gillar från senaste veckornas jobb. Överst en skön man vi mötte i samband med ett byareportage. Han berättade många och långa fiskehistorier från hans turer ut på sjön som alltid inleds vid 04.00. Fick bland annat lära mig att var 17e timme får man en öring. Var 117e timme får man en Storöring. Över sex kilo, alltså.

Råneå fick en ny pool, och utanför ingången bjöds det på hamburgare.

Var ombord på en indisk båt i Luleå hamn och pratade med lite sjömän. De jobbar nio månader i sträck, sen hem i tre. Det var ungefär det vi hann få reda på innan en förbannad kapten, via radio, frågade vad vi egentligen gjorde där. Spännande!

Har tjuvstartat mitt sommarvik på NSD med några dagars jobb före den 27e. Kul att vara tillbaka – ska bli skönt att komma in på schema och köra en till sommar. Här är lite bilder från jobb jag varit på hittils. Överst en Greenpeace-aktivist som just sågats lös efter att ha suttit fast med ett cykellås runt halsen under en potatislastbil i flera timmar. Student, reparation av avsågade kraftstolpar i MESSAURE, V75-trav i Boden, fotboll.

Rysslandsvistelsen slutade på samma sätt som den började – med lite tid i St. Petersburg. Var där två dagar, träffade lite folk och var in på tidningen för att leverera mitt reportage. Det kommer gå i St. Petersburg Times och Moscow Times nu i veckan. Dåligt betalt men kul att få det publicerat så snabbt. Ett kvitto på att det håller, på något sätt. På bilden är det soldater som håller på att ställa upp på Dvortsovaya ploshchad, framför Eremitaget. De övade inför den 9e maj, då Ryssland firar årsdagen för segern i andra världskriget. I år är det 66 år sedan och det blir maffig parad längs med Nevskij Prospekt. Förra året var jag där när det firades 65 år, det såg ut såhär.

Har sagt adjö på mina tre stammishak, sagt adjö till människorna i Buchta som till slut vande sig vid den nyfikne fotografen som fattade 50% av vad de pratade om, sagt adjö till tanten med guldtänderna som äger kåken jag bott i, sagt adjö till juristen med USA-drömmar som hjälpt mig att tolka vid behov, sagt adjö till mitt rum. Nu blir det ett par dagar i St. Petersburg innan hemfärd. Lyckades boka en rätt dryg biljett hem eftersom jag var så sent ute. Som vanligt… Hur känns det då? Jo, förjävla skönt egentligen. Jobbet är klart. Men samtidigt finns det ju tusen grejer som jag inte gjort. Många bra uppslag finns kvar orörda… Det är bara att anteckna och komma tillbaka. Kanske redan i september?

Den ryska hunden. Infarten till de flesta hus här är avspärrad av metallportar. Och innanför står det oftast en arg hund. Ibland står det på porten också:. “Arg hund”. I Buchta springer de runt lite hur som helst, eftersom att portarna ofta är nedskurna. Så mitt i allt står man där med en jävligt förbannad hund framför sig, som skäller och morrar, kommer närmare och närmare. Hatar det. Har fått användning av mina gatu-skills mot löshundar som jag lärde mig den hårda vägen i Mexico. Böjer man sig ner och tar upp en sten så backar alla hundar. Det funkar även här! Så… Alltid dessa jävla hundar som skäller och lever om. Just de här hundarna var små och snälla dock, en av dem försökte klättra upp på mitt ben. Sen tuggade han lite på min ena känga.

Idag var sista dagen i Buchta. Hängde utanför min stammisbutik ett par timmar och snackade skit med gubbarna. Träffade Kaptenen. I flera veckors tid så har han varit väldigt undvikande när jag frågat honom var han bor nu. Idag ville han dela med sig – äntligen släppte han på garden. Det visar sig att han bor i ett skyffe inte långt ifrån där de bodde tidigare. Tio kvadratmeter, utedass. Så satt vi där, och han visade mig alla sina dokument och intyg på hans utbildningar till sjökapten. “Hur kommer det sig att den kapten måste bo såhär?”, frågade han. Jag visste inte. Sen gick vi och köpte vodka i butiken. Han skulle köpa en liter, men vi nöjde oss med en halv. Två snapsar var, så var den slut. Stora snapsar, alltså.