Redan i metron märker man att det är något på gång. Poliser. Poliser, överallt. Framme på Vasileostrovskaya så är det bara följa den blåa strömmen påväg mot Petrovskij-arenan. På varje gathörn – ett par, tre, ibland fyra konstaplar i obligatoriska pälsmössor. Ju närmare stadion jag kommer, ju mer hardcore blir poliserna. Ett par hundra meter kvar, och upploppspoliser blockerar vägen med en halvmeters lucka mellan varje man. Vet inte riktigt vad de gör för nytta, alla ska ju ändå igenom. De kanske förhindrar trängsel?

Benskydd, armskydd, skyddsvästar, visir, kamouflageuniformer, batonger, pistoler. En kort, skallig man med pälskrage kastar något fult ord i ansiktet på en av poliserna. Alla i närheten brister ut i skratt. De flesta poliserna har stenansikte såklart, men ett par av dem fnissar till. Jag trycker på.

Innan jag tar plats i sektion ett, rad tre, plats 74 så kollar fem olika poliser igenom min väska fem gånger. Vid ett tillfälle har jag hunnit gå en meter från förra inspektionen, när en annan ber att få kolla. Rigoröst…

Petrovskijstadion är så gott som fullsatt. Det är slutet av mars, regnet hänger i luften. Men planen är grön. Hur de nu lyckats med det? Snett framåt vänster är Spartaks sektion. En röd ö i ett blått hav. Gazpromvimplarna runt stadion fladdrar medan stämningen byggs upp. En disneyliknande, glättig låt om “vårat vackra land” efterföljs av nationalsången. Mössor av. Applåder. Spelarna hyllas och matchen drar igång.

Spartak gör 0-1 efter bara några minuter. Den röda klicken överröstar den blåa. Eller så är det bara för att vi sitter närmare. Zenit Ultras ockuperar motsatt kortsida. Så sätter de igång.

“ZENIT PITER! ZENIT PITER!”

Tusentals blåklädda supportrar hoppar i (o)takt. Trummor. Bengaliska eldar. Tifo… Mäktigt märkligt. Men kul. Önskar jag kunde stått där istället.

“DAVAI! DAVAI!”

I åttionionde minuten kvitterar så Zenit. Gubben bakom som suckat tugnt hela matchen och frågat högt och tydligt vadfan alla håller på med, varför det ser ut som att spelarna är ute på promenad, varför alla bollar går långt, varför de inte är först på bollen och gud vet allt, han byter ut suckarna till ett lättat vrål.

Ett ett i premiären. Det lär bli fler besök på Petrovskij i vår.