Josef Bayerli hette gubben. En hjälte för två nationer.

Idag återvände jag till Ryska muséet på Nevskij för ännu en utställningspremiär. Den spännande livshistorien av en Amerikansk fallskärmsjägare som vart tillfångatagen av nazisterna, mutade sig ut ur fångenskapen för att sedan sluta sig till de Sovjetiska trupperna för invasionen av Berlin. Han var en av de ytterst få amerikanska soldater som slogs på båda sidor. Han avled 2004, och idag ställs alltså hans historia ut här i St. Petersburg i form av bilder, brev, medaljer och så vidare.

En skön tvist på historien är att hans son numera är diplomat i St. Petersburg. Han medverkade på premiären, berättade om sin far och hans familjs starka engagemang för Ryssland. Reportern som var med mig var rörd för att han talade så bra ryska. Felfri, sa hon. Han har tydligen bott här till och från i trettio år.

Pådraget var stort, sju-åtta tv-team och ett tiotal fotografer. Armbågarna fick vara vassa om man skulle ta sig fram. Att jag dessutom lämnat både blixt och tele hemma underlättade inte. Grymt svårt att få till renodlade bilder utan mikrofoner, andra fotografer och vattenglas. Efter att en nationell tv-kanal intervjuat Herr Diplomat så gav reportern honom en påse med presenter. Kanske säger lite om rysk journalistik. “Min” reporter bara skakade på huvudet.

På grund av OS så lider alla större bildbyråer brist på folk nu i dagarna. Jag höll sånär på att få uppdraget att leverera bilder till AP, men så ringde de tillbaka och sa att de hittat en annan kille på listan… Fan! Bara hoppas på nästa tillfälle.

Far och son.

Väldekorerade veteraner fanns det gott om. Och Herr Diplomat började nästan gråta när han berättade om deras insatser.