har försvunnit från vårat rum igen, och bara ett uttag i grannrummet fungerar. Så jag lever med hjälp av många förlängningskablar, grendosor och stearinljus. Att gå på dass blir ett äventyr, och varje kväll inser jag vad jobbigt allt måste vara om man är synskadad… Tur att det är ljust till 23 iallafall (tacka Moskvatiden för det!). Känns kul att vaktmästaren rycker på axlarna och säger “jag kan ingenting göra”. Kanske är det fortfarande strömlöst hos Maris om jag kommer och hälsar på om ett halvår?

I övrigt – åtta dagar kvar till massivt två dagar långt ryskaprov. Mestadelen av tiden går åt till att nöta in olika kasus, läsa ryska böcker och försöka prata så mycket som möjligt. Samt försöka pressa in några sista jobb i tidningen innan flyget går hemåt 2/6. Och kanske njuta lite av sommaren som kommit. Och gatufota lite ryskt folk medan man ännu kan. Och sova emellanåt. Och fan, praktikrapporten ska vara färdig före tjugoförsta. Ähhh…