I januari var jag och reporter Kristofer Naess från NSD på reportageturné till Kolahalvön. Jag skötte delar av research och planering, sen plåtade jag medan Kristofer skrev. Under sex minst sagt intensiva dagar träffade vi sjukt mycket folk och gjorde väl ett par hundra mil i den fyrhjulsdrivna NSD-bilen. Resultatet blev en serie om sju reportage om alltifrån den ryska samiska minoriteten, via sexhandel, till barnhemsbarn och militär upprustning.

Puh!

Det bestående intrycket såhär ett par månader efteråt är – vad enormt mycket intressant det finns att berätta från det här området, bara några timmar i bil från Sverige och Norrbotten. Att det är underrapporterat är en underdrift. Jämfört med tidigare resor jag gjort till Ryssland tycker jag det mesta gick väldigt smidigt och smärtfritt. Inte en enda muta efterfrågades…

Nu är jag ju sedan länge tillbaka i frilansvardagen. Och funderar kring nästa resa. Det vore kul att “göra” Kolahalvön på sommaren. Att hitta fler intressanta reportage-uppslag är knappast det svåra. Det som kräver arbete och tanke är att sälja in dem. Både till tidningar – och numera – familj (som kanske kan åka med?).

Nedan bilder från det som, för mig som fotograf, var det mest intressanta reportaget. Jag, Kristofer och guiden Michail körde skoter i ungefär tre timmar rakt ut i tundrans stora Ingenting. Där mötte vi en renskötarbrigad och resonerade om deras utmaningar och möjligheter. Sjukt intressant och strapatsrikt. Svårjobbat var det av flera skäl. Tiden var knapp, då dagarna är väldigt korta norr om polcirkeln i januari. -25 grader i timmar frestar på utrustningen, för att inte tala om när man tar in grejerna till +25 i stugorna. Sen är det svårt att få folk att ställa upp och öppna sig när man kommer ut hastigt, vilket är helt förståeligt.

Längst ner ser ni hur det såg ut i tidningen.

Mer bilder från de andra reportagen kommer framöver.